RjB

Keratokonus av grek. keratos ("horn") och lat. conus ("kon")), eller "toppig hornhinna", är en ärftlig, degenerativ ögonsjukdom, som börjar i övre tonåren och som långsamt fortskrider.

Om sjukdomen

Keratokonus är en medfödd "felprogrammering" av hornhinnans tillväxt, som resulterar i ökande, småningom svårkorrigerade brytningsfel. Synen försämras eftersom hornhinnan förtunnas och buktar fram.

Hornhinnan skall normalt ha en lagom välvd och jämn främre yta som medger att ljuset bryts symmetriskt mot ögats lins och vidare mot näthinnan. Vid keratokonus sker en försvagning av hornhinnans uppbyggnad, så att formen förändras till en ökad "toppighet".

Keratokonus är en sällsynt sjukdom, som drabbar ungefär 1 på 1500 personer av befolkningen. Både män och kvinnor drabbas, även om det är något vanligare bland män. Den kallas ibland för "akademikerns ögonsjukdom", eftersom två tredjedelar av de som drabbas har en intelligenskvot över 130. Personer med Downs syndrom drabbas oftare än andra, dock har man ännu inte kartlagt orsakerna bakom detta samband.

De exakta orsakerna bakom sjukdomen är ännu oklara, men en viss typ av ärftlighet tycks förekomma.

 

Symptom

Keratoconus medför en gradvis försämrad syn som brukar stabiliseras av sig själv efter 40 års ålder. De förändringar som sker efter detta är regel små och långsamma.

Med tiden kan man även få grumlingar och ärrbildningar och i sällsynta fall kan ökad svullnad i hornhinnan medföra övergående värk. Sådan svullnad, som ofta kommer plötsligt, kallas för hydropsattack och brukar behandlas med en smörjande och bakteriedödande salva. Tillståndet kan upplevas som dramatiskt, men leder aldrig till att ögat "spricker"

Behandling

I början kan synförsämringen korrigeras med glasögon, och om toppigheten ökar kan hårda kontaktlinser vara ett bra alternativ. När detta inte längre ger en acceptabel syn kan det vara aktuellt med transplantation av hornhinnan. Man byter då ut den centrala delen av hornhinnan mot en hornhinna från en avliden donator.